..., och något som kanske många skulle kalla för "övernaturligt" händer mig allt oftare. Jag känner verkligen att någon "vägleder" mig och jag känner mig starkare. Jag känner en slags "förnimmelse" som kan vara svårt att förklara. Jag har läst och hört om sådant en del också, att vi alla har personliga "guider", deras energier är så snabba och det gör att vi inte kan se dem.

Det var inte så längesen jag trodde att jag väl aldrig mer "Kommer på fötter" men jag har känt mig så lycklig en tid nu och vill dela med mig av det gudomliga som händer.  Jag tror på något högre och min styrka har ökat och jag känner mer och mer glädje.

Världsåret (2010) är 3 och själv befinner jag mig också i treans år nu och försöker leva och tänka så "3-aktigt" som det bara går. En tid nu har det fungerat rikigt bra och försöker verkligen att ha en positiv attityd till denna energi.

Det jag "förnimmer" skulle jag inte vilja kalla för ett "spöke" utan mer en kraft som är god och vill mig väl. Andra kanske kan tro på ett "spöke" men för mig är det alltså mer en positiv och rent gudomlig kraft, som ger mig glädje och energi. I grunden är jag en mycket positiv och livsbejakande person, men har varit mycket sjuk i omgångar och det kan vara en bidragande orsak till att min livsglädje blir extra stor och ljus till slut.

...i tarotkortlekarna speglar det undermedvetna, vad som händer i ens psyke. Bl.a här  och här går det att läsa mer.

Det finns ett antal människor som har förstått att jag har gåvan/förmågan att "se det undermedvetna" på ett mycket personligt sätt. Det har hänt att jag har spått människor och en del menar att detta inte är förenligt med den gudstro jag också har. Men själv tycker jag inte att detta behöver vara någon "konflikt" när det rör sig om att hjälpa andra. Allt som är "missbruk" är ju fel, men annars får jag själv "signaler" till mig, som "föraningar" och dessa kommer helt spontant, inte som ett tarotkort eller något.  Det kan komma som en dröm men oftast i ett helt vaket och medvetet tillstånd. Förr blev jag förvånad men nu har detta inträffat så ofta att det inte alls "chockar" eller "stör" mig utan ger mig tröst och stöd i svåra situationer.  Nu när det blir ljusare och ljusare är det lättare att vara i samklang med dessa upplevelser. 

Jag är ändå som en "vanlig" människa men vad är i så fall ordet "vanlig" i sammanhanget? Är vi inte alla unika personligheter på olika sätt?

...att jag har haft "undermedvetna upplevelser" tidigare, och i vaket tillstånd. Men det var den här dagen det skulle börja komma till mig i allt högre grad.  Allt började närma mig som "signaler" och först började jag fundera över vad det hela egentligen handlade om. Jag hade tidigare gått igenom en slags kris, en sorg av ett speciellt slag. Men så började olika "tecken" dyka upp och när de började komma allt tätare insåg jag att "någon" ville hjälpa mig. Jag kunde inte se någon, det var merm som en slags "förnimmelse". Det fanns stunder då jag inte längre kände mig riktigt lika ensam. Den här sommaren skulle komma att förändra mycket inom mig och en väninna som skulle komma att besöka mig i slutet av den här månaden sa också att jag hade en helt annan utstrålning.